Om diktad lycka
Poeten, visdiktaren och tulltjänstemannen m.m. Elias
Sehlstedt som levde 1808 -74 hade ofta lyckan som ämne för
sin diktning. Även när han inte direkt nämner
lyckan så finns den ändå med på något
sätt, som en motsats till förtretligheterna han beskriver,
eller som en hägring, som mål och mening i livet,
som ett bakomligande mönster. I visan "Litet bo jag
sätta vill" ger han utryck för drömmen om
en lycklig tillvaro. Den börjar så här:
Litet bo jag sätta vill:
Gård med trädgårdstäppa till.
Liten åker till att grava
Vill jag uppå landet hava:
Huset utan vank och brist -
Fyra rum och förstukvist.
Ladugården lagom stor:
Åtta får och fyra kor;
Gris i stian, häst i stallet,
Liten kvarn vid vattenfallet,
Och vid bryggan ner vid strand
Liten båt att ro ibland.
---
En annan diktare som beskrivit lycka är Martin Koch.
Så här börjar hans visa "Lyckan"
De sova ännu i jorden,
de blommor, som vi ska plocka,
en gång ska de vakna med glädje,
när solvindar leka och locka,
när kärlekens gyllene solljus
för dig, du kära upprunnit
då står i sin fagraste blomning
den lustgård vi själva oss vunnit.
Så tar jag dig till brud i vår
för långa, rika kärleksår,
ty lyckan kommer, lyckan går,
den som du älskar lyckan får.
---
Lyckan finns också i aftonbönen:
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder, står min lycka
i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går. Den gud älskar lyckan får.
(Sista meningen är numer vanligen utbytt
mot "Du förbliver Fader vår.")
```´´´
|